"Det ösregnade nästan hela dagen. Det var inte förrän eftermiddagen övergick till kväll som de tungt regngråa molnen äntligen sprack upp och vi kunde färdigställa vigselplatsen längst ut på den där udden. Fårskiten i hagen på vägen ut hade geggats ut i regnet och vi hade inte kunnat testpaddla. Helt ärligt: vi hade inte ens en plan B för vigsel i regn.
Bandet kom sent, det var nog mer natt än kväll, och medan de riggade och testade ljud började en av bandmedlemmarna trycka på att det var dags för oss att åka därifrån. ”Ingen tjuvlyssning, åk hem nu.” Vi låste och gick ut bakvägen. Vi skulle skiljas där. Ta olika bilar till olika sovplatser. Säga
”God natt” och "vi ses i morgon”. Vi hann precis till fram till parkeringen när hela bygden brakade ut och fylldes med vår låt.
Jag hade ingen aning. Jag visste inte ens att bandet visste.
Dagen hade gått från regn till stjärnklart och nu stod vi där: kramandes på en parkering mitt ute i ingenstans, lyssnandes på vår låt, fyllda av en fantastisk känsla av att all in, nu kör vi. "
- Marta
